Månad: november 2016

Det skrivs insändare där det skräms och hotas med stängningar av dagis och skolor, om det blir kommunsammanslagning på norra Åland, och att eleverna flyttas till Finström och Saltvik från de mindre kommunerna. Det är tråkigt att inte möjligheterna med en kommunreform ses utan endast farhågor och problem.

Visst är det så att politiker är olika och att det är väljarna som väljer. Det finns de som ser krasst ekonomiskt på budgetar eller de som bara ser till sitt eget, men det finns även de som också ser humanism och individers behov framom det ekonomiska värdet. Det finns politiker som vill värna om en bra service istället för så låga kostnader som möjligt.

Är det inte dags nu att vi börjar se människovärdet istället för våra strukturer? Personligen ser jag att de mindre kommunerna kommer att kunna erbjuda en bättre service genom att underlaget blir större. Jag ser en kommun som ett bättre alternativ än t.ex. kommunförbund som NÅHD.

Ta till exempel elevvården som jag anser att idag är klart underbemannad på norra Åland. Med en kommun så kan det utvecklas och förbättras lättare jämfört med NÅHD idag.

Med en kommun på norra Åland så kommer vi att kunna samverka mer och kunna erbjuda mer ”specialisering” inom t.ex. äldreomsorgen än vad som görs idag. Planer på samarbeten mellan kommunerna så har jag tyvärr gett upp, för där ses det mest på sin egen kommun och dess behov istället för en större helhet.

Jag ser inte en kommunsammanslagning på norra Åland som en inbesparingsåtgärd som jag ibland uppfattar att det syftar på. Jag ser att vi kan utveckla servicen som vi har idag. Jag har sett utmaningarna som finns i de mindre kommunerna. Det verkar inte alla vilja se, utan mer att det ses ur sin egen kommuns existens och ekonomi, än att se hela norra Åland som en region. Jag ser att med en kommun på norra Åland så kan vi sätta den enskilde invånarens behov mer i fokus, istället för kommunens.

Göte Winé (S)

Den självupplevda psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat i Norden.

Statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att omkring 8 procent av de unga upplevde oro, ångest eller sömnsvårigheter i Sverige på 80-talet. Sedan dess har de psykosomatiska besvären i ungdomsgruppen ökat, för att under 90-talet ha stigit till över 20 procent. Utvecklingen är likartad i hela Norden, enligt en ny rapport från Nordens Välfärdscentrum.

Här på Åland visar siffror från undersökningen Hälsa i skolan (2015) att vid yrkesläroanstalterna lider var tredje tjej av måttlig eller svår ångest och för båda könen är frekvensen nästan dubbelt högre än i övriga landet. Vi har genom ÅHS en barn-och ungdomspsykiatri av hög klass i nya, ändamålsenliga lokaler. Men det är ingen hemlighet att Ålands många kommuner gör att mycket tid, energi och pengar behöver läggas på byråkrati.

Dessutom är trycket hårt så resurserna är ansträngd och väntetiderna ganska långa trots goda intentioner. Jag tror att vi behöver jobba på olika nivåer i framtiden. Förstås med hjälp av kuratorer, skolpsykologer och skolhälsan. Men även från tredje sektorn, inte minst Folkhälsan som spelar en nyckelroll gällande lågtröskelmottagning inom ungdompsykiatrin i riket. En viktig pusselbit kan också vara att utnyttja hjälp per distans.

Detta vill jag och flera socialdemokrater i Nordiska rådet nu lyfta till en gemensam nordisk satsning som vi lagt ett medlemsförslag om. Vårt förslag är:

–att utveckla möjligheterna för barn och unga i Norden som lider av psykisk ohälsa att få hjälp via nätet.

–att lyfta fram positiva exempel från Norden där man arbetar med välfärdsteknologi för att ge unga stöd och hjälp via nätet

–att forskning bedrivs inom ramen för psykisk ohälsa i syfte att hitta de metoder som lyckats ge bra stöd och hjälp till unga som mår psykiskt dåligt.

Jag är övertygad om att detta tas väl emot under Nordiska Rådets session i Köpenhamn nästa vecka. För så här är det. Vi har inte råd att inte göra något. Situationen är akut och våra barn och unga är vår framtid. Vi kan och vi ska vända den negativa trenden.

Tony Wikström (S)