Månad: augusti 2015

Saltvikscentern  berömmer i Ålandstidningen Saltvikskoncernen som går bra och är stolta över att de har ”norra Ålands särklass lägsta skattesats” i sitt svar på Fredriks Rosenqvist ledare från 24 augusti. Och därför anser de att det är onödigt att vara med i en utredning.

Jag tycker däremot att det är synd att Saltvik och då främst  centern inte vill vara med om att utreda kommunsammanslagning på norra Åland, när man nu gör en utomstående utredning.

Tvärtemot centern så ser jag fram emot en utredning över en eventuell kommunsammanslagning på norra Åland. Jag vill få fakta på bordet om hur vi kan effektivisera t.ex. äldreomsorgen i våra kommuner och förbättra servicen på många områden. Personligen så ser jag fördelar med en kommunsammanslagning på norra Åland, och bl a ser jag möjligheter att få Godby att växa som centralort. Vill vi ha norra Åland att växa, så måste vi se möjligheter att få större inflyttning, dels med eget boende och dels i hyresbostäder.

Kan vi gemensamt utveckla Godby så blir det också attraktivare att vilja satsa på hyresbostäder där. I motsats till Saltikscentern så ser jag också utanför min egen kommun och hur vi kan utveckla norra Åland som en region. Jag anser att om vi jobbar gemensamt mot ett mål så åstadkommer vi mer än att tävla mot varandra.

Göte Winé (S)

Nästa vecka är det dags för den återkommande blodgivningen på Åland. Ett evenemang som i vissa fall kan vara livsnödvändig. Varför ska vi då ge blod? Jo, för att det behövs blodprodukter varje dag på finländska sjukhus till cancer- och operationspatienter, olycksfallspatienter, till för tidigt födda barn och till barnaföderskor.

Men visste du att möjligheten att ge blod påverkas av din sexuella läggning? Om du som man har sex med en annan man, medför det ett 12 månader långt förbud mot att ge blod. Detta gäller även vid oralsex. Det samma gäller för en kvinna, vars manliga partner haft sex med en annan man.

Likaså ger försäljning och köp av sex ett 12 månader långt förbud mot att ge blod. Är du dock homosexuell kvinna har du samma karens som vid ett nytt förhållande mellan en man och en kvinna, det vill säga fyra månaders förbud. Alla förbud gäller oavsett skyddad eller oskyddad sex.

Vi lever i ett samhälle där Pride-paraden i Mariehamn bara för någon dag sedan samlade 2000 människor för mångfald och inkludering, där vi varje dag kommer ett steg närmare kärleksfrihet och acceptans. Fram till förra året fanns det ett livstidsförbud för blodgivning för en man som haft sex med en annan man. Detta är skrämmande!

Tiden för att kunna se de sjukdomar man testar för är desamma för alla och därför borde det vara möjligt att hålla samma karenslängd oavsett kön eller sexuell läggning. Hur lång karensen borde vara måste specialister få basera på senaste forskning och nationella undersökningar. Det är viktigt att behovet av blod säkerställs.

Grundlagen säger ”Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.” Och ja, i det här fallet är det självklart av godtagbara skäl, som smittorisken för HIV, som tidsbegränsningarna införts, men det är fel att den sexuella läggningen stänger ute potentiella blodgivare.

Vi tror inte att bi- och homosexuella människor är mer otrogna än heterosexuella. Vi anser att ett fast förhållande alltid ska ses som ett fast förhållande, oavsett sexuell läggning. Idag finns ingen karens för heterosexuella par i fast förhållande. Om undersökningar i Finland kan påvisa att risken för blodsmitta är väsentligt högre hos en viss grupp, bör en jämlik tidsgräns införas med anledning av nationell fakta.

Vi behöver mer blod. Alla och en var skulle vinna på att tidbegräsningarna ses över igen. Kanske måste testerna förändras så att vi kan sänka det längre tidsförbudet, eller så måste vi se över om det är möjligt att höja gränsen till en nivå som är rimlig för alla individer, oavsett läggning. Att en viss grupp människor ska stå inför valet ”jag vill ha sex med den jag älskar” eller ”jag vill kunna ge blod” är skrämmande och mycket föråldrat! Kärleksfrihet för alla!

Miina Fagerlund (S)

Helena Flöjt-Josefsson (S)

Freddie Forsman (S)

Veronica Frank (S)

Tiggeri är inte förbjudet på Åland. Moderaterna gör ett utspel kring tiggarna på Åland. De menar att lösningen är ett register som ska upprättas över de som samlar in pengar på det här sättet. Detta anser de är rimligt eftersom all annan form av penninginsamling är reglerad och registrerad i dag.

Det förvånar oss att kansliminister Wille Walve bryter mot sitt eget ansvarsområde nämligen landskapslagen om känsliga personuppgifter. Denna lag förbjuder landskapet och kommunerna att upprätta register som innehåller känsliga personuppgifter. Alla minns vi den svenska polismyndigheten som avslöjades med att upprätta ett registrera av romer. Vi socialdemokrater anser att ministerns förslag bryter mot den egna lagstiftningen i detta avseende.

De flesta tiggare på Åland kommer från Rumänien som är ett EU-land. Alla EU-medborgare har fri rörlighet. Den fria rörligheten för personer handlar om EU-medborgares rätt att resa till och stanna i ett annat EU-land för att arbeta, studera, söka jobb, starta egen verksamhet eller leva där som pensionärer. En medborgare i ett EU-land får inte diskrimineras i annat EU-land på grund av sin nationalitet. Alla har rätt till tre månaders frivistelse inom hela EU-området.

Socialdemokraterna säger definitivt nej till moderaternas förslag att registrera enskilda individer baserat på hur de är klädda eller var de sitter. De enstaka tiggare som vi kan se på gågatan, utanför Maxinge eller i Godby är mycket utsatta människor som lämnar sitt land p g a fattigdom och förtryck. Vår uppgift är att respektera och på alla sätt hjälpa dessa människor till en bättre framtid. Vi sätter människorna först.

Mariehamns
socialdemokrater

Sara Kemetter

Barbro Sundback

Tony Wikström

Igge Holmberg

Ulla Andersson

Maria Antman

Martin Nilsson

Gästledare i Nya Åland

En så liten ort som Åland borde tappa befolkning och ha det kärvt ekonomiskt. Enligt de främlingsfientliga och rasistiska personer som på senaste tid tagit plats i insändare och skrivelser borde Åland med sina 30 procent inflyttade från över 90 nationer ju vara en katastrof. Så är det inte.

Vi måste vara tydliga med att säga nej till rasism och ja till öppenhet och möjlig trygghet för så många som möjligt. Ett samhälle som strävar efter jämlika förutsättningar för alla människor och mångfald, är den bästa grunden för framgång både för samhället i sig och för de enskilda människorna. Det visar forskningen.

Åland är fortfarande framgångsrikt både företagsmässigt och samhällsmässigt. En starkt bidragande orsak till detta är att en del ålänningar flyttar iväg men har kvar sina nätverk och kontakter hemåt. Andra flyttar in och tar med sig kunskaper och nätverk av olika slag.

Många störs av de tiggare som finns runt om, nu även på Åland. Det är fattiga personer som utsatts för systematisk diskriminering, förföljelse och trakasserier i sina hemländer och deras mest effektiva lagliga sätt att lyfta sina familjer ur fattigdom är att be om pengar från andra.

Det är fattigdomen som är problemet, inte människorna.

Vi tycker att det är ok att välgörenhetsorganisationer samlar in pengar till behövande, men inte att enskilda försöker få sin familj att överleva. De är en märklig tankepiruett.

Sen kan ju var och en välja om man vill ge pengar till en organisation eller till en tiggare på torget. Bägge motverkar fattigdomen, som är ett omfattande problem.

Oroande är de högljudda röster som påstår både de ena och de andra om vilken katastrof det är när vi tar vårt ansvar och tar emot flyktingar, som är en av de grupper inflyttade som berikar samhället, utöver att vi hjälper några av dem som verkligen behöver skydd för att överleva. Fler människor är en investering för framtiden.

Stämningen här hemma och i Europa har blivit obehagligt historielös och man häpnas över hur både vanligt folk och ledande personer inte anstränger sig att ta reda på och bilda sig i frågan. De finns de som till och med har hävdat att ett engagemang i en öppet nazistisk organisation kan jämföras med små ungdomssynder eller engagemang i andra politiska grupper.

Okunskapen oroar mig, men också den normalisering av rasism som utvecklas.

Vi behöver alla ha klart för oss hur vi ska bemöta en person, ett parti eller organisation som marknadsför främlingsfientliga och rasistiska åsikter. De har rätt till sin åsikt, men vi måste visa hur viktigt det är med mångfald, och att vi inte tillåter kränkningar av personer eller grupper.

Vi måste ha en nollvision mot kränkningar och diskriminering, där vi alla och speciellt vi som tillhör normen direkt reagerar när någon i vår närhet utsätts. Ingen ska till exempel behöva få frågor eller kommentarer som har ett minimerande, nedlåtande eller kränkande syfte utifrån sin hudfärg eller hur de talar.

Det är inte den som utsätts som ska behöva agera utan alla vi andra; arbetskamrater,chefer, vänner eller den som bara hör och ser vad som händer.

Oftast tystnar vi när de rasistiska åsikterna kommer fram. Vi skäms för situationen. När någon i oförstånd säger något förminskande blir vi överrumplade och vet inte vad vi ska säga. Läget kräver att vi alla måste vara kunniga om vad som händer runt omkring oss idag och vi måste vara beredda att agera och ge svar på tal.

Också företag, myndigheter och media måste ha kunskap och vara uppmärksamma. Rasistiska åsikter eller organisationer är inte faktabaserade – de grundar sig på känslor, och de bygger på en annan idé och har en annan agenda än alla människors lika värde och strävan efter ett jämlikt samhälle.

Mia Hanström

Psykisk ohälsa har varit på tapeten under sommaren tack vare Nyans artikelserie och är nu en viktig valfråga för många. Jag vill föra in basinkomst i debatten.

I ett experiment genomfört i Sverige fick personer med långvarig psykisk ohälsa 500 kronor extra i månaden under nio månader. Efter ett halvår hade behovet av sluten vård minskat med 30 procent. Deltagarna uppvisade färre symtom och deras isolering minskade.

För den drabbade kan psykisk ohälsa ha ekonomiskt katastrofala följder. Den psykiska hälsan förbättras inte av att behöva strida för sin rätt till behovsprövade bidrag. Kanske blir man utan pengar en längre tid i väntan på beslut från olika instanser. Också för den som är frisk är det svårt att orientera sig i bidragsdjungeln, fylla i blanketter och redogöra för sin ekonomiska situation för främmande människor. Är man psykiskt sjuk kan det bli helt oöverstigligt.

Ansträngd ekonomi och ovisshet skapar stress och ångest också hos den som är psykiskt frisk och kan i värsta fall vara det som stjälper en över gränsen. En basinkomst på en summa som motsvarar minimilevnadsstandard skulle kunna lindra denna stress och ångest och skapa större möjligheter att styra den egna livssituationen. Människor som är trygga och känner att de har kontroll över det egna livet mår bättre. Basinkomst kan både förhindra psykisk ohälsa och hjälpa återhämtning. Med vissheten om en ekonomiskt stabil grund att stå på kan fler människor vara friska och må bra. Människor som är friska och mår bra bygger ett friskt och välmående samhälle. Det tror jag att vi alla kan vara överens om att vi vill ha.

Anna Wiksten (S)

Läs mer om Anna på hennes blogg.

Det finns mycket att vara glad över om man bor på Åland. Bland de glada nyheterna just nu är alla de fina åländska företag som växer och blomstrar.

Enligt en del marknadsliberaler borde detta inte vara möjligt eftersom den åländska marknaden är så liten och näringsrätten bromsar fri etablering av företag. Uppenbarligen har marknadsliberalerna läst läxan men inte insett att Åland är undantaget som bekräftar regeln.

Jag tror att de åländska företagens framgångar till stor del beror på att den åländska entreprenörsandan är stark och levande men lika mycket på att de åländska företagarna är samhällsbyggare. De åländska familjeföretagen är en viktig del av framgångskonceptet. En volontär på Fredsinstitutet frågade mig en gång:” Var bor alla de där åländska miljonärerna”. Jag svarade honom att flera av dem är mina närmaste grannar. Han trodde inte sina öron utan hade föreställt sig att de flyttat från Åland och bodde i Bryssel eller London.

Det värdefulla med åländska företag är att de ägs och sköts av ålänningar som bor på Åland och vill Åland väl, inte bara företagets bästa. Att storföretagare, sossar och alla andra är grannar och ses i olika sammanhang gör det åländska samhället starkt och sammanhållningen god. Vi har samma mål att bevara Åland livskraftigt, öppet och dynamiskt. Vi har ett levande samhällskontrakt som bygger på allas vilja att främja Åland och ålänningarnas välgång. Vi skapar tillsammans ett samhälle som ger framtidstro och hopp om ett hållbart och demokratiskt Åland. Det är något helt annat än Sipiläs hot om nedskärningar och Soinis kamp mot grekiska spöken. Vi vill och vi kan.

Barbro Sundback (S)

Idrott och kultur finansieras till övervägande del av skattemedel. Det betyder att oberoende om du tjänar lite eller mycket så är du med och betalar den offentligt finansierade kulturen och idrotten över din skattsedel. Verksamhet som finansieras med skatt av alla borde vara tillgänglig för alla. Så är det tyvärr inte idag. Tvärtom ser vi att stigande avgifter förhindrar särskilt barn och unga från att delta i idrott och kultur. Detta är inte rättvist. Vi socialdemokrater kräver att deltagaravgifterna för idrott och kultur ses över och beaktar barn och unga vars vårdnadshavare inte har råd med höga deltagaravgifter. Detta gäller många ensamförsörjare. Den så kallade barnfattigdomen yttrar sig bland annat så att barn och unga inte kan delta i fritidsverksamheter inom skola, föreningar och offentliga institutioner när avgifterna blir för höga. Litet tillspetsat kan man säga att ensamförsörjarna ska vara med och finansiera kultur och idrott som deras barn och unga sedan utestängs från eftersom deltagaravgifterna är för höga.

Detta vill vi socialdemokrater ändra på. All verksamhet, särskilt för barn och unga, pensionärer och personer med funktionsnedsättningar, som finansieras med allmänna medel, ska också vara tillgängliga för alla. Allmän finansiering är skattemedel och PAF-medel. Vi måste bryta den trend med allt högre deltagaravgifter som pågår. När allmänna medel beviljas idrott och kultur måste beslutet kopplas till målsättningen att alla ska ha möjlighet att delta. Avgifterna ska vara symboliska och rätt till befrielse av avgift ska alltid förekomma. För att undvika höga avgifter är det viktigt att se över bidragsvillkoren till idrott och kultur. Orimliga hyreshöjningar och andra kostnadsökningar måste beaktas när föreningar inom idrott och kultur beviljas allmänna medel. Detta för att hålla avgifterna nere. Detta är något vi kommer att uppmärksamma i vår kommande politik inför budgetarbete 2016.

Barbro Sundback (S)

Freddie Forsman (S)

Sara Kemetter (S)

Göte Winé (S)

Charlotta Solax (S)

Gudrun Jansson (S)

Anders Hallbäck (S)

Jessy Eckerman (S)

Hedvig Stenros (S)

Veronica Falk (S)

Marjo Österberg (S)

Helena Flöjt-Josefsson (S)

Nina Fellman (S)

Mia Hanström (S)

Anna Wiksten (S)

Mathias Franzas (S)

Linda Smith (S)

Siv Ekström (S)

Maria Antman (S)

Inger och Bill Flöjt (S)

Ilze Röholm (S)

Tony Wikström (S)

Ann-Kristin Eriksson (S)

Martin Nilsson (S)

Dan Jansén (S)

Igge Holmberg (S)

Kjell Sjöblom (S)

Är det bara arbetarna som skall reda upp Finlands kris? Är det vi som jobbar åtta timmars arbetsdagar, sedan hämtar barnen från dagis, åker och handlar mat i butiken med bilen som vi skattar och bensin som är skattad? Vi som inte pensionerar oss i Portugal. Nä, så mycket som priserna stiger i landet får vi inte i löneförhöjning. Men var det inte för facket, hade vi inte idag haft kvar några förmåner. Tack facket för att du finns när det behövs som mest!

Freddie Forsman (S)